Jag lever. Jag har bara bytt ö och livet har plötsligt tagit fart och jag har inte haft tid. Jag hinner knappt tänka längre. Känna efter. Men ibland slår det emot mig igen; den där smärtan. Den där hopplösheten. Meningslösheten. Stormen i hjärtat. Åska och blixtrar och regn.
Men jag lever. Jag lever och jobbar och solar och dansar och pratar. Försöker ta en dag i taget och lyckas väl för det mesta. Men ibland gör allting ont. Ibland gör allting fortfarande alldeles för ont.
När det gör så ont att man inte ens kan gråta. 03.20 en lördag och jag kan bara försöka överleva. Det är det enda jag gör. Men jag har försökt så länge nu och smärtan är ändå konstant. Jag vill inte höra fler “det kommer bli bra”. Jag vill ha förklarat för mig HUR det kommer bli bra. För jag vet verkligen inte
De dagar jag känner mig stark tänker jag såhär
De dagarna inträffar så sällan numera.
(Source: damnafricawhathappened)
samma nätter väntar alla
utan dig är alla kalla
långa mörka utan sömn
du ligger med nån annan tönt
Jag vet inte längre. Jag vet inte alls. Livet gör bara ont och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Hur jag ska få bort smärtan. Jag vet inte. Jag har väl mest vant mig. Ibland gör det extra ont. Idag är en sådan dag. Jag vill krypa ut ur min egen kropp. Få känna lite lycka någon jävla gång. Få känna lite lätthet, lite glädje. Få känna hur lätt det borde vara att andas. Jag vet inte. Det gör bara ont.
jag älskar dig så mycket
är så rädd att förlora dig.
saknar att skratta med dig. saknar den där känslan av lätthet vi brukade dela. när det inte gjorde ont inuti. jag kan inte bära dig längre. jag vet inte hur jag ska göra. och det känns så hårt. jag kan inte lyfta dig och vem ska då göra det? jag önskar jag kunde göra dig lycklig, inifrån och ut. jag känner mig så maktlös, för ingenting jag säger och ingenting jag gör räcker. det räcker inte för att få dig att lätta. jag önskar bara jag kunde få ditt hjärta att slå lite lättare för en stund
du är så viktig. så så så viktig. förlåt
Du förstår inte. Jag skulle så gärna älska dig. Jag skulle så gärna gärna gärna älska dig. Du är den finaste jag vet. Men jag kan inte. Jag bara kan inte. Jag vill inte låta dig dras in i allt det här. Allt det här komplicerade och svåra och svarta. Jag vill inte det. Jag skulle så gärna älska dig, men du förtjänar någon så mycket bättre. Någon som är enklare. Gladare. Mer bekymmersfri. Mer levnadsglad. Du förtjänar någon lika fin som du.
det är kallt överallt och hjärtat slår precis som det har slagit de
senaste månaderna: oregelbundet, för långsamt, för snabbt; aldrig i takt
(med ditt)
Kom berätta för oss hur man går
över marken
med en rak rygg öppna sår
Och berätta hur man reser sig igen
efter sparkarna
och slagen